:fyra år, tre månader och 29 dagar sen.
"Jag rev ner allt från en bokhylla i mitt rum. Jag slängde iväg stolen vid datorn. Jag slängde iväg allt från sängen. Sen la jag mig på sängen och började gråta. Jag har fått nog! Jag orkar inte mer. Jag är trött på att leva i en jävla hemlighet! INGEN vet hur jag egentligen mår. Ingen. Inte ens mina bästa vänner. De tror de vet allt om mig men det gör de inte.
Ingen vet hur jag plågas varje dag av bilden i spegeln. Ingen vet hur jag hatar min mamma när hon är så här. Jag känner verkligen hat. Men jag älskar henne när hon inte är så. Jag kan inte ens titta mig själv i spegeln längre. Jag vill inte äta. Men jag gör det ändå. Men jag vill verkligen inte! Jag vill vara smal! Nöjd med min kropp! Jag har aldrig varit nöjd med mitt utseende. Jag har mått dåligt i 6 år nu. Men ingen har märkt nåt. Ingen har någonsin vetat hur mycket jag plågas varje dag. Jag tål inte mig själv. Jag vill inte säga det här till de tre personer jag litar till 100% på. Jag kan inte. Hur skulle de reagera om jag berättade om varför jag hatar mamma så mycket ibland. De skulle bli chockade och aldrig vilja vara här mer eller umgås mer med mig. Jag kan inte. Det kommer aldrig hända. Jag kan inte prata om det här med någon, så jag skriver det här istället.
Jag tryckte ner huvet i en kudde och la ett täcke över huvudet och skrek. Skrek allt vad jag kunde. Det kändes skönt efteråt. Det var som om jag fick ut alla mina aggressioner. Jag har varit irriterad hela dagen.
Jag orkar helt enkelt inte mer. Jag orkar inte hålla humöret uppe och låtsas som om allt är helt perfekt, för det är det inte. det har det aldrig vart och kommer säkert aldrig bli.
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Varför ska jag vara den personen med livet ingen människa i världen vill ha, den som alla tycker synd om för personen lever ett olyckligt liv, den som tittar på när de tre bästa vännerna lever sina perfekta liv med sina perfekta föräldrar. Den alla hatar, den alla tittar snett på, den alla snackar skit om, den alla ljuger för, den ingen ser..."
Vi har alltid vetat. Vi har alltid brytt oss. Vi har aldrig kunnat förstå varför du inte vill prata med oss. Det är ju det vi är till för..
En sådan som dig blir man inte av med! VI ÄLSKAR DIG. Och även om det var länge sedan... INGET kommer någonsin att kunna ändra vår kärlek för dig!
(Jag har mina aningar vad det gällde, men vill inte börja gissa. Vill hellre höra det ifrån dig <3)
PUSSSSSSS!!!!
Natta har en poäng.. Men vi har samtidigt inte varit speciellt bra på att försöka ta reda på vad som är fel och det ångrar jag faktiskt. Men men, ingen idé att älta sånt som redan hänt. Vi finns här nu, always and forever!
Okej, känns som jag ältar en jäkla massa nu, men måste bara säga detta:
Hur du ser ut eller vad som händer med människorna runt dig spelar ingen roll i våran vänskap, det enda som spelar roll är att du är du!
