wildenwasted

Q: Anonym om :what if things were different:
Hej!
Hittade din blogg precis och har läst lite snabbt. Måste bara snabbt säga att du på något sätt känns väldigt vänlig och att du är jävligt snygg!

Men jag undrar vad heter tabletterna du tar? Hur länge har du ätit tabletterna? Känner du av effekten, isf - hur? Har själv börjat ta anti depressesiva så är lite nyfiken.

Och sist, din depression, har den påverkat din relation med vännerna, famljen eller pojkvänner? Maten och skolan? Om den har, hur har den gjort det? Både negativt och poitivt.

Väldigt tacksam för svar. Förstår helt om du känner att det är för privat. Kommer följa din blogg, känner igen mig otroligt mycket.

A: Hej! Tabletterna jag äter nu heter Mirtazapin. Har ätit dom i fem dagar nu & har inte känt av något mer än biverkningarna. Dvs, flimmer i hela kroppen, yrsel, "livliga" drömmar, ökad aptit osv. Mycket obehag.
Innan åt jag Citalopram men dom hjälpte inte alls. i början kanske, men sen gick det bara nedåt.
Det enda jag kände av av dom var dom två första veckorna, då allting har en förmåga att bli värre, eller åtminstonde kännas värre eftersom kroppen får ett helt nytt ämne i kroppen.

& ja, depressionen har påverkat min relation med nära & kära. både positivt & negativt.
till en början stötte jag bort alla, utan anledning. jag pratade inte med någon om någonting.
jag kan fortfarande inte prata med mina vänner om depressionen eller mina tankar, så djupgående för jag vill inte att de ska påverkas utav min depression eller tycka att jag är ett psykfall.
då är jag hellre tyst. tack & lov har jag världens finaste vänner som vill att jag ska prata med dom, så dom kan förstå hur jag mår & eventuellt hjälpa mig en bit på vägen & det är jag oerhört tacksam för. men jag har svårt att prata om djupa saker oftast.

min relation med mamma har nog påverkats mest. hon är konstant orolig för mig, ibland får jag knappt gå på toa utan att hon ska stå utanför & höra mig andas liksom.
vi bråkar lite oftare, eller vi bråkar inte, utan vi skriker mest på varandra. anledningen till det är att jag, pga av alla tabletter jag stoppar i mig, har blivit mer aggressivare. jag kan flippa ur för ingenting, blir irriterad över en skitsak som förstör hela min dag. & börjar jag skrika på henne så skriker hon på mig.
men ska man säga något positivt så kan jag säga att mamma vet nästan precis hur jag mår.
just pga att jag gör henne delaktig i min depression, dvs låter henne veta hur jag mår & tänker.
vi pratar väldigt mycket. jag pratar om nuet, & mamma pratar om hur hon har mått.
självklart säger jag inte allt till henne, då skulle hon säkert tvångsinlägga mig.

jag ser mig depression som en börda för omvärlden. därför vill jag inte prata om den med mina vänner, för jag vill inte ses som tjejen som brukade vara glad & knäpp men nu bara deppar runt & pratar massa meningslös skit som ingen fattar. Jag vill hellre sätta på mig masken & låtsas vara samma gamla alexandra.

Ang. maten & skolan. well, plugget hoppade jag av för att jag inte pallade. & det var pga att jag hade missat så mycket eftersom jag mådde så dåligt. då hoppade jag hellre av istället för att kämpa. maten tänker jag på mer än någonsin, men jag tror inte det har med depressionen att göra utan det är ett problem för sig som jag har haft i många år.

hoppas du fick någorlunda bra svar på dina frågor & tack så jättemycket för dina fina ord!
& hoppas du mår bättre snart (eftersom du börjat på antidepp) & att tabletterna kan hjälpa dig.
men det viktigaste är nog att du har någon nu kan prata med, som inte dömer dig utan bara lyssnar.
det tror jag är grunden till att må bättre.
är det någonting mer du undrar eller bara vill prata får du jättegärna höra av dig!
take care!♥