68


believe in nothing,
like nothing matters.

dear death

hallå i stugan,
har inte gjort ett piss idag förutom att kirra cigg, röka & dricka kaffe & socialisera mig med datorn.
väntar fortfarande på tid att få flytta, mamma måste fixa en bil först, blir lite krångligt att släpa en säng på bussen liksom.

har inget vettigt eller intressant att säga förutom att jag i all rastlöshet ställde mig på vågen nyss.
har inte gjort det på skitlänge, senast en-två månader sen.
fyfan, usch, blä. har gått upp ca 3-4 kilo sen dess vilket gjorde mig så jävla besviken att se då jag har känt att jag gått ner i vikt, men det har jag tydligen inte.
så, imorrn börjar jag räkna kalorier & äter så lite som möjligt.
hittade ett grymt "schema" på hur många kalorier man ska äta varje dag så det ska jag följa.
ska gå ner minst tio kg. nej, jag ska gå ner minst 16.

lätt som en plätt, nu kör vi.


fakkkk

åh jag hatar mig själv.
tvingar mig själv att lyssna på deppmusik, varför? beats me.
har lust & springa barfota på grusvägen i parken, eller typ göra en ful scarfication på benet, bara för att få känna lite smärta. känna
nånting.
det enda jag känner i princip hela tiden är likgiltighet. liksom ni vet sådär rycka-på-axlarna & gny lite, som att allt är whatever. varken positivt eller negativt.
jag är varken glad eller ledsen.
inte kär, inte olycklig.
inte taggad, inte heller otaggad.
jag är liksom... ingenting.
det är skitjobbigt. jag vill känna någonting. smärta, skuld, lycka, oro. NÅGONTING.

ingen hajjar nog någonting but in my head, it make sense.



jag orkar inte det här längre. hur fan hjälper man sig själv?


fuck u.

har verkligen insett vilka människor som är sådär pissigt falska.
som endast snackar skit & sprider rykten för att dom själva mår piss.
can't stand them.
jag vet vilka dom är, jag vet hur dom fungerar, & jag vet, att det är dom man inte ska bikta sig för.
fucktards.

äntligen.

machines

jag vill inte behöva ta tabletter varje dag för att må bra.
jag vill inte behöva ta tabletter varje kväll för att slippa ångest.
jag vill inte behöva vakna varje morgon & ständigt försöka klura ut något som ska få mig att gå upp.
jag vill inte behöva känna att jag konstant måste hålla mig sysselsatt för att slippa tankarna.
jag vill inte undvika att lyssna på musik som förr fick mig att må bra, för att den nu ger mig ångest.

jag vill bli glad, lycklig, & sprallig, som jag brukade vara.
jag känner inte igen den dystra, tysta, mörka tjejen jag har blivit.
jag vill må bra.


made up my mind

nu har jag bestämt mig.
jag ska kämpa för det jag vill.
jag vill bort från sverige.
det finns inget här för mig.
jag har inget att förlora.
ska träffa en jobbcoach på måndag, då ska jag prata lite
kring au-pairjobb & sånt.
fråga hur man lägger upp planering & hur man går tillväga
på bästa sätt.

tänk positivt.


sweet misery

skrev ut en ansökan för au-pairjobb i england.
ska fylla i lite mer saker sen skickar jag den till kontoret & hoppas på det bästa.
jag står inte ut här.
jag vill börja om från scratch.
vill inte vara kvar i dryga, äckliga sverige.
jag hatar det. jag hatar att leva här & vara den jag är.
usch.
idag är ingen bra dag.

jag vill fly.


red

det är så lätt för människor som fortfarande har motivationen kvar, som är duktiga, eller folk som redan har klarat av gymnasiet, på första försöket.
jag, jag har gått gymnasiet i fyra år. fyra olika linjer, tre olika skolor.
varför fattar inte folk att man tröttnar? att man känner sig värdelös för att man inte ens klarar av gymnasiet som är en självklarhet för alla?
det är inte lätt när man mår psykiskt dåligt.
jag har tappat lusten för allt.
det är så lätt för andra att säga "utan en gymnasiebildning kommer du ingenstans, det är ett år kvar, snart sommarlov, du klaaaarar det yadayada".
JAG VET FÖR I HELVETE ATT EN GYMNASIEUTBILDNING ÄR DET VIKTIGASTE SOM FINNS!
jag vet att det endast är ett år kvar, jag vet att det bara är några veckor till sommaren, jag vet jag vet jag vet!

jag orkar bara inte..


(men ni ska veta att jag är tacksam för att ni försöker få in mig på bättre vägar, jag har bara redan bestämt mig..)

några tankar just nu...

- ska jag skratta eller gråta över hur skrämmande lik jag tycker att jag är Maria Montazami, till sättet?
- är det dåligt att jag får panik över att jag endast har tre oro/lugnande-tabletter kvar? (dosen är två, jag tar fyra.)
- HELVETE vad foki inte bör medverka i TV. så fort hon får en fråga så hör man ett pip följt av "jag vet inte riktigt......asså........ja......pip...ja....jag vet inte.."
- vad ska jag göra med mig själv?


fuck it

det här går inte längre. jag tror inte jag klarar av skolan.
hade det vart till sommaren hade jag kämpat, men inte när det är ett år kvar.
jag vill inte bli frisör längre. jag har inte samma glöd.
jag ska försöka den här veckan, men det sket sig idag.
känns det inte bra i veckan, så ansöker jag om att börja plugga distans.

hur ska jag klara av skolan när jag inte ens klarar av mig själv?


otaggad tjej söker motivation

tankarna på att hoppa av skolan kommer bara närmre & närmre.
jag vill inte, men jag orkar heller inte gå i skolan.
det är & har aldrig vart min grej.
men jag har aldrig slutfört något i hela mitt liv så därför vill jag klara av plugget.
men vad tusan gör man när motivationen ligger under noll, & ingenting lockar?
jag är inte ens säker på vad jag vill bli längre. det känns som om jag inte kan någonting.

jag vill bara vara fri. resa. uppleva nya platser. drömma mig bort & leva drömmarna...

fuck this shit


this is me

Jag är rädd för mörker. Jag är rädd för vatten. Jag har dålig självkänsla. Jag älskar kaffe. Jag älskar skrikmusik. Jag hatar vintern. Jag tycker jag är tjock. Jag hatar att gå över broar. Jag äter thaimat varje dag. Jag älskar regn. Jag hatar folkmassor. Min bästa vän är min mamma. Jag lider av ångest & depression. Jag älskar att fika. Jag hatar att gå på bio. Min favoritfärg är turkos. Jag hatar att ha på mig smycken. Jag känner mig naken utan smycken. Jag vill gå ner tio till femton kilo. Jag har telefonskräck. Jag sväljer fem tabletter varje dag. Jag har sömnproblem. Jag hatar mat. Jag är beroende av lipsyl. Min dröm är att öppna en bar i thailand. Jag har inga syskon. Jag kan inte gå i högklackat. Jag somnar när jag kollar på film. Jag älskar öl. Jag tycker kyrkor är obehagliga. Jag kan inte åka skidor. Jag vill lära mig surfa. Jag är beroende av ett spel på mobilen. Jag kan inte lita på folk. Jag hatar att måla naglarna. Jag hatar fötter. Jag har fobi för spindlar. Jag är hypokondriker. Jag är bra på att ljuga. Jag vill inte ta körkort. Jag hatar simhallar. Jag hatar offentliga duschar. Jag har svårt att kissa hos nya personer. Jag blir full på två öl. Jag spyr av cider. Jag går bättre ihop med killar än tjejer. Jag är bra på att behålla hemligheter. Jag är rädd för att göra bort mig. Jag är bra på att lyssna. Jag hatar bananer. Jag vill inte sluta röka. Jag hatar att åka tunnelbana. Jag älskar att åka buss. Jag tycker tommy lee är sjukt het. Jag är kräsen när det gäller det mesta. Jag biter på naglarna. Jag tänker för mycket. Jag skulle aldrig kunna bära ett rött klädesplagg. Jag får panik om jag ser en likbil. Jag går aldrig på a-brunnar. Jag har många tvångstankar. Jag är dålig på att spara pengar.

& vem är du?


nevermind

är så jävla trött på att vara snäll just nu.
mitt nyårsmotto älska mer, hata mindre kan dra åt helvete.
jag försöker så jävla hårt att hjälpa personer jag bryr mig om
men inte en jävel uppskattar det.
är det inte den ena, så är det den andra.
varför i helvete ska jag lägga ner energi på att lyssna & stötta
& försöka snacka & hjälpa personer om dom bara stöter bort mig
& antar att jag snackar skit?
blir så jävla pissed.
från & med nu skiter jag i ifall folk mår piss, whatever.
inte mitt problem & tänker inte göra det till mitt problem heller.
skitsamma, må piss, gör det.
jag tänker iallafall inte yttra min åsikt eller låna ut mina öron till er.


diet

imorrn börjar jag banta igen.
jag ska äta mindre portioner, mer frukt, inget & då menar jag verkligen inget onyttigt.
sålänge jag har kaffe & cigg så brukar jag klara mig galant.
ska försöka promenera mer. gå istället för att ta bussen, då det inte verkar helt crazy.
just nu äcklas jag av mig själv & hatar att spegla mig.
förändring behövs.
nu är jag frisk nog att börja träna igen.
behöver lite peptalk bara. det ordnar sig.

tror jag ska ta & köpa ett par jeans i en minimal size som får bli mitt mål.
fatta lyckan att kunna sätta på sig dom sen.
näjs.

nu blire sängen & godnatt.


o-oh...

"it should be impossible, but it just happend."


closer

nu kommer det närmre & närmre.
det behövs inte ens en utlösande faktor längre.
det bara kommer. från ingenstans.
det tar över mig.
det är för jobbigt för att jag ens ska orka bry mig.
jag vill bara lägga mig ner & låta det ske.
jag vill skrika & gråta, jag vill spy & försvinna.

det är för mycket nu.




imorrn ringer jag läkaren. jag måste. punkt.

att gå på bio

Något som är bland det värsta jag vet är att gå på bio.
Inte för att jag inte gillar själva biogrejen utan för att det är så fruktansvärt mycket människor på samma plats. & i mitt huvud stirrar alla på mig, på ett negativt sätt.
Jag blir obekväm, nervös & får nästan panik så fort jag kliver in i byggnaden.
Byggnaden jag syftar på nu är biografen vid hötorget där alla mina spån till vänner & bekanta vill ägna två timmar åt en film.
Det är så förbannat stort. Bara att gå upp för trappan ger mig rysningar & kallsvettningar.
Att gå den korta biten från trappan till toaletterna är hemsk.
Folk stirrar som idioter & det klarar jag inte av.
När man väl ska in i salongen är det nästan värre.
Speciellt när det redan sitter en bunt arga människor där. Alla tittar, verkligen alla.
Dom ser så jävla dömande ut & det är klart som fan man blir nervös.
Att leta efter sin plats är ett jävla helvete. Usch. Det är verkligen bland det värsta jag vet.
Varje gång jag är där sitter jag bara & väntar på att ljuset ska släckas så jag kan slappna av.

Fick jag välja skulle jag endast gå på bio på söder. Där känner jag mig bekväm.
Stället är mindre, innehåller inte jobbiga människor & det är tyst där.
Jag tror jag har börjat lida av social fobi på den senaste tiden, haha.
Att åka in till stan, dvs området kring t-centralen finns inte på kartan för mig.
Det ligger också på topp tio-listan över saker jag inte klarar av.
Får verkligen ont i magen varje gång jag sitter på tunnelbanan in dit.
Den enda gången jag kan vistas runt t-centralen är när jag är påväg till harrys.
Hah, tragiskt.


running up that hill

jag borde inte skriva just nu.
jag är inte mig själv. tankarna & ångesten tar över.
allt är svart igen.
hjärtat slår snabbare.
kroppen skakar.
andningen är tyngre.
paniken sätter igång.
jag blir rädd för mig själv.
jag tänker på saker jag inte borde tänka på.
det är bara dumt.

jag blandar saker jag inte borde mixa, för att få ro & eventuellt
försvinna för en stund. inte för gott, bara för en liten stund.
samtidigt vill jag ha mer. jag vill svälja ner fler tabletter.
jag vill plåga & straffa mig själv ännu mer.

för jag orkar inte.


godnatt.

i wanna live



jag vill ha framtid. jag vill ha min framtid nu.
jag är trött på att konstant gå runt & förbereda & bara
drömma.
jag vill leva mina drömmar, så jag kan få känna lite tillfredställelse i livet.
jag vill gå klart gymnasiet, med dugliga betyg.
jag vill jobba ihop lite cash i norge för att sedan resa runt.
jag vill känna stressen i new york med en take-awaykaffe i handen,
jag vill knalla runt i LA med solglajjor & en cigg & spana på intressanta
människor.
jag vill leva lugna livet i thailand med en egen strandbar, tillsammans med en bästa vän.
jag vill bo i en estetisk lägenhet i london, helst med röd dörr & tegelväggar.
jag vill lära mig surfa på bali, jag vill rädda isbjörnar uppe i norr, jag vill volontera i afrika, jag vill turnera med ett häftigt rockband, jag vill gå på röda mattan & jag vill synas på paparazzibilder.
jag vill så jävla mycket. jag vill leva livet till max! jag vill ut i världen & resa & upptäcka nya platser & kulturer.
så trött på sverige, jag vägrar bli kvar här.

but right now, keep dreamin'.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0